1980-talet: Börsportföljen koncentreras och en helgägd industrirörelse byggs upp
Modellen för aktivt ägande utvecklas och i takt med detta koncentreras aktieportföljen kraftigt samtidigt som de onoterade innehaven samlas i en helägd industri- och fastighetsrörelse.
Tidigt på 1980-talet beslöt Industrivärdens styrelse att företaget skulle utvecklas till ett blandat investmentbolag. Det skulle ha en balans mellan utvalda börsaktieinnehav å ena sidan och helägda dotterbolag å andra sidan. Ett trettiotal innehav i börsbolag behövde därför minskas till ett mycket mer hanterbart antal, där Industrivärden dessutom skulle kunna utöva ett tydligt ägaransvar.
Kjell Brändström, nytillträdd verkställande direktör, tog sig an den nya strategin och 1980-talet kom därmed att präglas av ett stort antal affärer för Industrivärden. 1980 tog det sig direkt uttryck i en renodling av AGA-koncernen, där AGA knoppade av verksamhetsdelar till AB Pharos för att bli ett renodlat gasbolag.
Inom byggbranschen börsintroducerade Industrivärden sitt helägda byggbolag JM. Byggbolaget Skanska köpte JM-aktier av Industrivärden och gav i utbyte nyemitterade Skanska-aktier, motsvarande 8 procent av röstetalet. Än idag är Skanska ett innehav i Industrivärdens portfölj och sedan 1998 är Industrivärden största aktieägare i bolaget.
Investmentbolaget och industrikoncernen Nils Dacke AB, med bland annat industriell handel, hydraulik och transportsystem, blev ett helägt dotterbolag. 1986 köptes först knappt 50 procent av röstvärdet i Nils Dacke från Volvo och 1990 förvärvades återstående aktier. Industrihandelsverksamheten bröts ut i dotterbolaget Indutrade. Parallellt med detta bildade Industrivärden även Inductuskoncernen där man samlade helägda mindre industribolag.
Svensk aktiehandel färgades i slutet av 1980-talet av den så kallade Fermentaaffären. Bioteknikföretaget Fermenta hade gått från succé till ruin och Industrivärden befann sig i en position där man nödgats ta över aktier som den tidigare huvudägaren satt i pant. Därmed blev man huvudägare i Fermenta. I samverkan med ett bankkonsortium med bland annat Gotabanken drev Industrivärden igenom en rekonstruktion av det problemtyngda bolaget. Den akuta krisen avvärjdes. Även om Industrivärdens engagemang i Fermenta inte avslutades helt förrän 1993 såg man i årsredovisningen 1988 ljuset i tunneln och skrev att ”rekonstruktionen av företaget är ett mycket påtagligt exempel på vad Industrivärden kan uträtta som stor och aktiv ägare”.
Lika aktiva som ägare var Industrivärden 1988 med förpackningsföretaget PLM, som funnits länge i portföljen och nu behövde en större omstrukturering. Efter en snabb affär blev PLM ett helägt dotterbolag som konsoliderades in i Industrivärdenkoncernen. Affären var den största ett svenskt investmentbolag dittills genomfört. Året därpå sålde PLM dotterbolaget PLM Sellbergs för att kunna koncentrera sig på huvudområdet konsumentförpackningar.
Ur Investment AB Promotion, som Industrivärden skapat på 1970-talet, hade Investment AB Bahco utvecklats, med Industrivärden som fortsatt dominerande ägare. Bahcos verkställande direktör Carl-Erik Feinsilber tog plats i Industrivärdens styrelse mot slutet av decenniet och Bo Rydin från SCA blev ny ordförande. Industrivärdens storägare hette nu Ratos och 1989 blev Ratos verkställande direktör Sven Söderberg ny styrelsemedlem. Carl-Erik Feinsilber tillträdde samtidigt som verkställande direktör för Industrivärden.
Strategin som styrelsen lagt fast tidigt på 1980-talet hade vid decenniets slut genomförts och portföljen bestod 1989 endast av tio innehav. I sex av dessa hade Industrivärden ett särskilt ägaransvar. Börsaktierna stod för drygt hälften av Industrivärdens tillgångsvärde. Fastighetsbolaget Fundament var helägt dotterbolag och dessutom hade man nu byggt en helägd industrirörelse bestående av PLM, Inductus och Indutrade.
