1. Startsidan
  2. / Verksamheten
  3. / Vår historia
  4. / Historieexposé
  5. / 1970-talet

1970-talet: Industrivärden börjar bli en mer aktiv ägare med fokus på strukturåtgärder

Allt sedan Industrivärdens tillkomst 1944 hade bolaget engagerat sig i de större aktieinnehaven genom att ta plats i företagens styrelser. Under 1970-talet gick man ett steg längre och slog fast att Industrivärdens placeringsstrategi utgick från ett tydligt, långsiktigt ägaransvar i bolag där man var dominerande ägare. Strategin fastställde även att Industrivärden skulle medverka i strukturåtgärder för stärkt konkurrens­kraft. Talande för detta var Industrivärdens fortsatta arbete med att omvandla byggmaterialsektorn, med transaktioner bland annat i Gullhögens Bruk och För­valtnings AB Handus.

År 1971 var annars Ericsson, SCA, Boliden, PLM, AGA och Grängesberg störst i portföljen, som man fortsatte diversifiera. In kom gruvjätten Atlas Copco, fordonstillverkaren Volvo, läkemedelsföretaget Astra och därtill Alfa Laval, ett nygammalt engagemang som funnits med redan 1924 inom Handion.

Det tidiga 1970-talet utmärktes av stor osäkerhet om den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Även om arbetskraftskostnaderna länge ökat mer i Sverige än i övriga industriländer hade det kompenserats av ökad produktivitet. Nu bröts denna utveckling. Dessutom brottades världsekonomin med en oljekris som fick råvaru- och bränslekostnader att stiga. Detta medförde ökade svenska produktionskostnader, försvagad konkurrenskraft internationellt och därmed minskad lönsamhet. Många företag tvingades till nyemissioner för att ta in nytt kapital och Industrivärden strävade efter att fullt ut delta i varje emission. Av likviditetsskäl tvingades man dock avyttra teckningsrätter i AGA, Fagersta och Ericsson.

Industrivärden hade uppnått 16 000 aktieägare, men bara 200 ägde mer än 1 000 aktier. Nu inleddes en period av korsvis ägande mellan Industrivärden och Beijerinvest, under ledning av finansmannen Anders Wall. Andra stora ägare i Industrivärden var försäk­ringsbolag, pensionsstiftelser samt Investment AB Promotion, börsbolaget som Industrivärden en gång skapat för att förvärva och vidareutveckla onoterade familjeföretag. 

På finanssidan bröt Industrivärden annars mark när man emitterade det första moderna konverteringslånet i Sverige 1977.

Trots krisåren under 1970-talet kunde Industrivärden fortsätta ge höjda utdelningar varje år, en tradition man haft sedan starten 1944. Det gick tack vare dels den stora och differentierade aktieportföljen som fördelade riskerna och dels kassaflöden från de stabila och lön­samma dotterbolagen.

Vad som varit ett relativt litet innehav i handelsföreta­get Åhlén & Holm (dagens Åhléns) växte under decen­niet i omfång. Kulmen nås när Åhléns går samman med handelsföretagen NK och Turitz mot årtiondets slut. Rune Höglund som varit verkställande direktör i såväl Handelsbanken som Åhléns, samt ordförande i AGA:s styrelse, blir verkställande direktör för NK/Åhléns 1977. 

I slutet av 1970-talet sålde Industrivärden av sina aktier i Fagersta till Kinnevik och därmed försvann ett långvarigt innehav. In kom istället en aktiepost i Sandvik med resultatet att ägarandelen i Sandvik motsvarade Industrivärdens sjätte största portföljpost. Försäljningen genomfördes för att ge Fagersta en ny ägarkonstellation samtidigt som Industrivärden kom att fokusera på mer förädlade metallprodukter.

Fokus på bygg-, byggmaterial- och fastighets­branschen kvarstod. Där hade Industrivärden nu tre stora intressebolag: John Mattson, Olsson & Rosenlund och Gullfiber. Denna JIMOR-koncern genomgick en betydande omstrukturering vid 1980-talets början, vilket gav en klarare ansvarsfördelning med enklare styrning efter de olika bolagens särart. Fastighetsför­valtningen blev stabil, lönsam och hörde till de största i landet. 

Senast uppdaterad: 04 mar 2020